I Alastorpoddens femte avsnitt befinner vi oss, lätt urgröpta av sorl och stress, på Bokmässan i Göteborg. Avsnittet handlar om hur det är att driva ett litet, oberoende förliga Sverige år 2016. Vad man har att jobba för och vad man har att jobbar mot. Vi diskuterar Alastors 15-åriga historia, personliga drivkrafter och vad det gör med själen att stå på ”Mässan” i fyra dagar. Vi stärkte oss också med lite överblivet mingelvin och tog tillfället i akt att diskutera förläggandets förtjänster och svårigheter med gräddan av svenska småförlag. Vi vill därför tacka Erika Johansson på Sphinx/Lynx, Alexandra Nedstam på Vertigo, Marie Petterson på Ellerströms, Anders Bräck på Pequod och Johan Hammarström på H:ströms för att ni tog er tid att prata med oss om allt från fasta bokpriser till det fria ordet och ge era perspektiv på bokbranschen.
Vi ber om överseende för den skiftande ljudkvaliteten!
I avsnitt tre av Alastorpodden samtalar vi kring den aktuella utgivningen. Vi läser utdrag ur och presenterar Sånger utan ord av Paul Verlaine, Champavert av Pétrus Borel, Monsieur de Phocas av Jean Lorrain och Paulina 1880 Pierre Jean Jouve.
(Efter inspelningen av detta avsnitt togs beslutet att skjuta upp utgivningen av Paulina 1880 som alltså inte kommer till Bokmässan som vi säger i podden utan senare i höst.)
Erratum: Borel blev femtio år gammal, inget annat!
Avsnitt 2: Dandyismen
I det andra avsnittet av Alastorpodden presenteras dandyismen. Vi utgår från Om dandyismen av Barbey d’Aurevilly som Hillevi översatt och utifrån den försöker besvara frågor som: Vad är egentligen dandyismen? Kan en kvinna vara dandy? Är det möjligt att vara dandy idag? Till vår hjälp har vi såväl anekdoter om historiens och litteraturen stora dandyer som en flaska Prosecco.
I Alastorpoddens första avsnitt reder Andreas och Hillevi ut begreppet dekadens. Det är de stora dragens avsnitt; begreppet ges en historisk bakgrund och sätts i politisk och litteraturhistorisk kontext, nyckelverk nämns och favoritdekadenter koras, och linjerna dras in våra dagar. Jo, och så äter vi gåslever och blir fulla på champagne och absint.
(Obs! Hillevis mobil ligger precis vid mikrofonen och vibrerar ett par gånger under avsnittets gång.)